Bokbeskrivning: Det är vägen. Den tar kål på en hel del djur.Mest hundar och katter, men det är inte allt.Läkaren Louis Creed flyttar med sin familj till den lilla staden Ludlow i Maine. Det nya huset är fantastiskt; naturen är underbar och grannarna vänliga. Men i utkanten av idyllen lurar farorna. Det är något mystiskt med den gamla djurkyrkogården där traktens barn begraver sina husdjur. Bortom den ligger också en annan begravningsplats – på marker där uråldriga förbannelser slumrar.När familjens katt återuppstår efter att ha blivit överkörd förstår Louis att mäktiga krafter satts i rörelse. Till det yttre är katten densamma, men något är ändå kusligt annorlunda. En stor tragedi inträffar, och familjen får ångra att de kallat på de döda.Jurtjyrkogården, som kom ut 1983, hör till Stephen Kings mest lästa böcker. Den låter skräcken sippra in i vardagen, och tänjer skiljelinjen mellan levande och döda.”Boken som är så mörk att inte ens King själv ville ge ut den. Jurtjyrkogården traumatiserade hela min generation – och vi älskade det.” Mats Strandberg

Bokbeskrivning: Det är vägen. Den tar kål på en hel del djur.Mest hundar och katter, men det är inte allt.Läkaren Louis Creed flyttar med sin familj till den lilla staden Ludlow i Maine. Det nya huset är fantastiskt; naturen är underbar och grannarna vänliga. Men i utkanten av idyllen lurar farorna. Det är något mystiskt med den gamla djurkyrkogården där traktens barn begraver sina husdjur. Bortom den ligger också en annan begravningsplats – på marker där uråldriga förbannelser slumrar.När familjens katt återuppstår efter att ha blivit överkörd förstår Louis att mäktiga krafter satts i rörelse. Till det yttre är katten densamma, men något är ändå kusligt annorlunda. En stor tragedi inträffar, och familjen får ångra att de kallat på de döda.Jurtjyrkogården, som kom ut 1983, hör till Stephen Kings mest lästa böcker. Den låter skräcken sippra in i vardagen, och tänjer skiljelinjen mellan levande och döda.”Boken som är så mörk att inte ens King själv ville ge ut den. Jurtjyrkogården traumatiserade hela min generation – och vi älskade det.” Mats Strandberg